Idag skulle det bli fint väder, så jag satte mig en dag och planerade en rutt åt oss. Sen blir det ju inte alltid som man planerar, men man har ändå förslag att åka efter.

Du ser lite mossigt ut idag björken! Allt väl? Denna gömman var inte vid mysten "Massa Mossa", men vid en plats en liten bit därifrån. På tal om "Massa Mossa" så löste vi den för ett bra tag sedan, men vi har alltid haft så bråttom hemifrån till våra mammor i Värnamo, så vi har alltid sagt till varandra "vi tar den en annan gång". Nu är den loggad - bättre sent än aldrig =)

Utsikt över till Färjansö. Här blev det solklar favoritpoäng för den kreativa gömman =)

Här är en före detta Toftaholmsek som en gång stod stadigt och mäktigt i marken. Människan har gjort sitt yttersta för att hålla eken "över vattenytan" men nu har han ändå slutat sina dagar.

Jag får åter igen fråga min mor om jag varit här tidigare i livet. Toftaholms värdshus. Ut på denna halvö var det strikta regler om vad man får göra och inte göra. Man får tydligen ha med sig hunden (vi mötte ett par med en pibulls-utseende vovve) och låta hunden kissa och bajsa, men man får inte ta med sig fika och sitta och njuta av naturen en stund. Men platsen var historisk intressant då borgen var byggd på 1400-talet.

Här var en intressant plats också, men det tyckte även getingarna =)

Näe, sa jag till Uffe! Här får du hoppa ner själv, men Uffe hade inte ögonen med sig så jag fick till slut hoppa ner ändå. Vi provade på railway-trailen och bestämde oss för att ta med cyklarna nästa gång.

YES! Det här är Borsna City, metropolen i Kronoberg.

Vid den här gamla kvarnen har jag varit tidigare, men Uffe hade inte varit här, så givetvis stannade vi till. Älskar gömmor som ligger vid kvarnar, broar, vatten, så hoppas att jag gav en FP för tre år sedan jag var här?!

Kroppsjön vid Getaryggarna, så så vacket. Värd en favoritpoäng självklart!!!

Nu vandrar vi in i Kronoberg.....

.... och tillbaka till Jönköping igen  

HEJ! Jag är en Black Angus och jag vill inte bli en burgare idag snälla. Nä, inte idag! Jag gick fram och klappade honom på nosen =)

Visst glömmer man kikaren hemma typ VARJE gång, det var fullt ös vid Furen och gömman här hittades lätt.

Vi snannade också till vid "Smålands Hawaii" där jag badade mycket som barn. På 70talet var detta en mycket populär badplats, men idag verkar det inte som någon (kommunen" sköter den???

BONUS under dagen. Vid en av gömmorna hittade vi skogen guld!

Haft en underbar dag. Nu ska det planeras för nya äventyr.

        Idag var jag sorgligt nog och lämnade min Janis till ett katthem som jag respekterar mycket. Tanken är att Janis ska få ett nytt hem där människor och andra djur har tid med henne. Efteråt i Klavreström (för att underlätta saknaden) hittade vi en Pantersnigel. Vi hade hört att denna art äter Mördarsniglar, så vi tog hem han och testade. Vi hittade en baby mördagsnigel och Pantern satte tänderna i gosaken med en gång.

Snart kommer det fler cachinghistorier/platser. 

Jag har inte varit på Gotland sedan jag var ca 5 år. Det jag minns var nyckelpigsinvationen, vart man än gick var man tvungen att krossa hundratals nyckelpigor och det flög pigor i håret ... jag hade låååångt hår och det var nästintill omöjligt att göra sig av med dem. Jag minns också Villa Villerkulla och jag kände att det var så överskattat, det såg ju inte alls ut som på TV! Det var ett vanligt hus då på 70-talet, men en tråkig rutschkana i!

Nu är vi tillbaka ca 40 år senare, det är Uffes första besök på ön.

Vi färdas med Gotlandsbåten, som gjorde sin jungfrufärd i slutet på April, så vi är ganska nya resenärer i dess sviter.

Båten är tillverkad i Australien och det fanns en maskinman ombord som vägledde de nya anställda hur man kör på en katamaran (som att köra på ett mindre parkeringshus ... runt runt, upp upp och sedan ner ner runt runt ... för att komma med fören först igen.) Husbilana fick backa på!

Så jag tog foton ... och häromdagen på jobbet tappade jag min mobil i backen, rakt ner i asfalten! 

Så foton saknas tills vidare , TRÅKIGT!

Jag hade med mig en kamera, min Canon, lite av de bilderna visar jag här ...

Precis när jag loggade in här för att skriva ringde min sambo och talade om att det varit jordbävning i Indien inatt och just i Indien befinner sig min bror med sambo och skådar fågel mm. Japp ... man har lärt sig under åren att tänka "så länge vi inte hör något är allt bra" Har skickat ett sms och väntar på svar....

Det är mycket geocachingtankar nu ... och jag har börjat känna en sorg omkring dem. "Asch, bara en PMS period" kanske ni tänker, men nä ... och jag vet att det inte alltid är nyttigt att läsa och syna allt, men jag är en analytiker och tar ibland åt mig, även för saker jag inte har med att göra. Låt oss kalla mig "känslig". Eftersom jag här i bloggen vill skriva av mig (mest om roliga saker förstås) så gör jag det. Nämner inga namn och inga platser!

Jag och min sambo har lagt ut några cacher senaste tiden, både traddar och myster - de flesta har blivit mycket trevligt recenserade och det ger ju energi att skapa mer, inte bara för att det är en rolig hobby att skapa och hitta på nya ideér utan också för att roa andra intresserade. Kan jag säga så här: "Att oavsett vad du använder din geocaching till - det kan vara motion, krypa i grottor, klättra i berg, få bort ungarna från datorn, komma till natursköna platser mm.mm, så är min personliga åsikt = KARMA. Karma kan enkelt förklaras på geocachingspråk: "ge och ta". Har du hittat 4000 cacher och inte lagt ut någon själv, har du förmodligen NOLL i karma. Kolla gärna din egen karma (det kan vara för skoj skull, bli inte hysterisk kring det).

Nåväl (kom till punkt nångång). Jag blev iallafall uppriktigt ledsen häromdagen när en man klagade på en av våra gömmor (som att den hade förstört hela hans dag) för att han inte hittade den! Andra som hittat den tidigare har skrattat, gett FP och tackat, nä, men inte denna man. Kan ge ett liknande exempel på en annan man som inte kunde hitta vår gömma. Ungefär stod det i loggen "Antingen har jag fått grova synfel eller så finns den INTE..." butter, var han, så vi gick dit och där hängde cachen så fint. Mannen klagade på koordinaterna ... och vi gick dit, stod lugnt en stund och gps:en gick ner till 2m. Mannen IGEN: "Då måste ni höja svårighetsgraden!!!" Inga mer komentarer om det, jag blir allvarligt ledsen ibland och ledsen för deras skull, för att de inte ser det roliga i hobbyn. Oftast är det faktiskt inte cachen eller CO:s fel att jag inte hittar det jag söker.

På olika forum blir det ofta diskussioner om vad som är rätt och fel, finns det ens regler eller handlar det om moral? Jovisst, våra cacher blir godkända eller icke godkända av reviewer på grund av vissa regler, men sen då? När väl cachen släppts är det väl ändå jag som CO som delvis har makten i min hand? Jag skulle vilja veta (och nu överdriver jag) om någon skriver i loggen "fan va din cache suger" ... har jag inte rätt att radera denna logg? Eller måste jag gå via Reviewern och fråga hen? Det skulle jag vilja ha svar på.

Eller ... jag nu som är så "känslig", ska jag ta åt mig, hur tolkar jag texten - är den ironisk ... han kanske menar nåt annat? Det här med skriven text är svårt. Man ser inget kroppspråk, hör inte tonfall, känner inte personens verkliga inre .... Hände ofta när mitt barn var mindre och hon fått något sms från en kompis .... "MAMMA, hon skriver med STORA bokstäver, hon SKRIKER ... ska inte va kompis med henne mer!!!" Men det är ju så vi vuxna också gör, tolkar ... inte alls konstigt att det blir tjaffs på Facebook, på olika forum, i privata sms etc. De allra allra flesta menar trots allt inget illa. Det inkluderar också mig givetvis.

Har faktiskt fler tankar ...

Det diskuterades på ett forum om det var ok att sätta dit en egen burk (och logga) om man inte hittar den man söker! "Alla" säger NEJ nej nej!!! Det är ju inte möööööjligt! Då ska jag berätta min historia =)

Jag och sambon hade åkt uppåt landet för att besöka hans far. Det är 45 mil hemifrån ungefär ... och där finns många trevliga och fina POWERTRAILS som vi varmt vill rekommendera. Vi gav oss ut på en av trailarna och sambons son fick passa på att övningsköra: broms - stopp - start - kör - broms - stopp ... ja ni fattar! Vi kom till en plats som var helt uppenbar: Trekorsning ... endast en skylt i sikte - ledtråd magnetisk - 1/1 ... ingen burk! Vi gjorde så här, att vi satte dit en medhavd burk, signerade loggen och skrev till CO och bad honom radera våra loggar IFALL det inte stämde som vi trodde. Vi fick senare svar och han tackade oss, för då behövde inga fler få DNF och så kunde han sätta dit en ny egen burk när han hade tid för det. Ja det var en solskenshistoria och för att göra som vi gjorde måste man ju vara ABSOLUT säker på sin sak, så tycker jag =)

Vi fixar och donar mycket på våra äventyr. Har ett snöre gått av sätter vi dit ett nytt, lägger i en ny provisorisk loggremsa om den gamla inte finns eller är totalt oskrivbar. Det är så jag själv vill bli bemött, men vi är olika .... men tänk på "karman" =) Förlåt, jag tänker inte så mycket på om loggarna är läsbara eller inte för eftervärlden (igår höll jag i en loggbok som var som ett stort hagelkorn) för jag litar på att mina medcachare har varit på plats när de skriver det i loggen på internet. Det är ju det egna samvetet.

Till sist ... FTF!!! Tjohoo ... Jag har också varit på FTF-jakt några gånger och känt adrenalinet flöda. När man är först och signerar ett tomt papper känns det faktiskt väldigt bra, som godis =) Men när man kommer fram till gömman och TROR att man är först, ända till man ser att någon annan hunnit före - det är ANTIKLIMAX! Det har jag nog varit med om fler gånger än ha varit allra först ... så jag har slutat FTF:a! Jag tycker inte om besvikelser! Nåja, det vore ju just om man som FTF:are i alla fall loggar på nätet inom en timme, fast helst föredrar man ju "direkt". 

Så nuförtiden, då vår cachingrunda vi just nu bygger expanderar, sitter vi hellre ... nä, inte under en korkek ... utan väntar med spänning på "VEM ska FTF:a idag". Det är faktiskt också väldigt spännande, för att sedan läsa alla trevliga och glada loggar, tusen tack alla ni som förgyllt loggarna .... och till er surgubbar som inte hittar gömmorna bara för att ni är upptagna med att leta fel... Börja med bangolf eller nåt!

TACK FÖR MIG (nä, jag skriker inte)

Just det, brorsan svarade på mitt SMS från Indien. De mår bra och har "många fotolägen" som han skrev .... hmm. Its all about the birds =)

Drömde i natt att jag stod på en scen och folk började kasta tomater på mig. Kanske beror det på att en av mina tomater i växthuset har mognat, kanske beror det på att jag faktiskt har scenskräck. I skolan var teater det värsta jag visste. Kanske det beror på att jag och min sambo håller på att planera ett event och på platsen finns faktiskt en scen, där jag kanske bör vistas så att alla kan höra mig? För ett tag sedan fick jag en ny medicin - den är för blodtrycket, men läser man det finstilta så står det faktiskt också "i extremt ovanliga fall kan ****** användas för behandling och lindring av scenskräck"

Nåja, lite tomater har väl "ingen dött av"?! Jag är inte allergisk i alla fall.

Min lilla tomat =)

I natt har vi inte sovit mycket. Steg upp kl 05:00 med sambon för att köra honom till jobbet eftersom min bil är på verkstaden igen (dessa geovägar haha) På hemvägen rekade jag åter lite inför eventet och upptäcker några små brister som vi får ordna med ikväll. Det är ljuvligt att vara ute så här i ottan och se hur jorden vaknar ...

Ser ut som det brinner bakom träden när solen stiger upp!

De ser nästan "lönnmördade" ut de här bladen, trots regning sommar är det nu väldigt torrt i markerna.

I det här trädet skulle jag vilja ha en häftig gömma, men det ligger i en hage med taggtråd runt så jag tvekar ...

Jag har haft lite otur den senaste tiden med avverkning förresten, eller liiite ... 

Först var det min mörkerslinga som gick åt pipsvängen. Några har lyckats att logga den ändå, men nu är den fixat igen MEN ... de har röjt ner i princip allt så man går nu längs den stora vägen, kanske inte blir samma mysfaktor, en dag får den nog flyttas. Min gömma "No beaver" har fått gå i graven. Den satt i ett dött träd (eller hög stubbe) och det är mycket förståligt att senaste besökaren inte hittade något:

För några dagar sedan fick jag tips om att min slinga på elljusspåret var drabbat. Avverkning även här, men vi hittade alla, varav två låg på marken under nedsågade grenar, pust, vilken tur, bara att hänga upp igen i närmaste granne!

På morgonturen blev det lite kaffe ... kvar i termosen sedan igår mmmm, va gott =-( eller inte?!

Hur går det med lingonen har mina vårdtagare på jobbet börjat fråga. Mja ... de ser ju så röda och fina ut, men tittar man på baksidan är de ännu för bleka. Det dröjer nog några dagar till ...?

Nu blir det gos med barnbarnet och flyttstäd. Ha det gott alla =)

Hoppas på en jungfrufärd med nya båten ikväll!!!

Jag har verkligen, verkligen inte hunnit att sitta vid datorn mycket i sommar. Det har varit äventyr på äventyr, men nu har vi båda börjat jobba och har varit tvungna att sakta ner. Sedan sist har vi varit på Öland och jag hade först tänkt att dela med mig massor därifrån, men där hände inte så mycket egentligen, mer än att vi tältade två nätter i Böda Hamn - plockade ner tältet i ösregn för att sova de två sista nätterna på Ottenby vandrarhem. När vi anlände fågelstationen var vår enda tanke - DUSCHA - och givetvis kom det bara kallvatten från kranarna, så chefen fick springa dit och fixa och dona. I vår barack var endast vi och fyra hurtiga tyska gubbar som pratade om "Blå Jungfrun" En resa dit hade vi ju tänkt, men i och med regnet fick det vänta.

Äleklinta earthcache och Enerums earthcache fixade vi galant .....

.... men saknade "Blå Jungfruns" och "Alvaret" som får besökas en annan gång.

Men vad vi helst vill lyfta i detta inlägg är MATEN. Jag och Uffe brukar inte vara kinkiga när det gäller saker i stort, vi är jordnära och räds inte för mycket, klagar inte på träsk, att bryta naglarna eller små motgångar, men MATEN är för oss "helig"!!!

Vi kommer till "Kapten Blåskägg" intill Böda Hamn. Servitören hälsar och ber oss "slå oss ner" .... vi väntar och väntar och väntar! Jag ställer mig upp då servitören säger: "Oj, vi glömde visst er". Vi går därifrån. Dessutom gjorde de reklam för att ha XXX antal ölsorter, men inga var lockande för herrn!

Innan resan till Öland hade vi givetvis planerat att äta PLANKA i Löttorp, men det var ju stängt nu eftersom ca 80 personer drabbats av salmonella på restaurangen (vet inte rätt fakta). De har senare kommit på att det var KRYDDAN som orsakat salmonellan, som även används på andra ställen.

Vi besöker den välkända hamnkrogen i Färjestaden. Tjejen i luckan var sur!!! Hon ger oss en lapp med ett nummer och ska sedan ropa ut när maten är färdig. Det drar där vi sitter och vi flyttar bord. Hon kommer efter en stund med maten och ger oss en UTSKÄLLNING att vi bytt bord .... hallå! Hade tänkt att fråga om hon har mens, men sa inget (som vanligt)!!!

Vi kör Ölandsleden och hittar en fin krog vid kusten och beställer spätta. Vi får in maten och den ser fin ut, men den är inte genomstekt. Vi bara tittar på varandra och ORKAR inte säga till ....

Det sista vi gör på Öland är att beställa en pizza i Mörbylånga! Finner inga ORD så god pizza och gudomligt trevlig servicepersonal!!!

Tidigare i sommar var vi i Ullared då jag beställde fläskfiléplanka och köttet var inte genomstekt =(

Men NO orkade inte säga till ....

Inte för så länge sedan var vi i Vaggeryd, vi var så sugna på macka och bad om en RÄK-MACKA, men personen sa vid kassan: "Vi har inte sånt här" .... "Ok, sa vi, tack ändå" Vi gick ca 50 meter till en pizzeria och beställde en "Andreas". Vi har två ANDREAS, vilken vill ni ha? "Den med oxfilé och bearnaessesås!" OK ... efter en stund kom det in med en pizza med salami och nåt .... Vi tänkte: VA FAN!!!!!! Nu får det vara nog. Vi klaga, beställaren fick en utskällning av kocken och vi fick in rätt pizza! 

Byxelkrok/Öland

I helgen begav vi ut på en "vinst eller förlust resa". När bilen var packad och vi körde iväg hade vi fortfarande inte bestämt vart vi skulle ta vägen. Jo, till Värnamo skulle vi först för att leverera lite prylar till Uffes barn. Därefter bara kändes det naturligt att åka söderut. Stannade till och hälsade på Cliffan, som vanligt bara log tillbaka och kanske önskade oss en trevlig resa?!

När man suttit i bilen en stund blir man ju så rackans sugen på godis! Men SE här var ju ett helt flyg fyllt med lakrits och andra smarrigheter. Undrar varför Uffe går här och kliar sig i huvudet ...

På väg ner mot Skåne blev det några stopp på vägen. Eftersom Uffe gillar runstenar och jag broar passade denna plats oss ypperligt. Vi blev utbräkta av några får i närheten, men de slapp oss ganska snart. Djur är ju för det mesta ganska nyfikna, de stannar oftast upp en stund (när vi håller på med något avvikande beteende) för att sedan springa och gömma sig. En söt kanin höll också koll på oss.

Nu är vi framme i Ängelholm, vilket jag tror att jag inte varit tidigare. Det är väl privilegierat att som geocachare oftast får se saker från en annan synvinkel, närmare, uppifrån, underifrån ... haha

Också fantastiskt att de klipper gräset heeeela vägen fram till gömman ... eller så har CO lagt den där för att det ÄR klippt, finfint iallafall.
 

Första natten satte vi upp tält på campingen i Ängelholm. Gick ner till stranden för att finna några cacher. En riktig fin strandpromenad blev det och vi lämnade våra fotsteg i sanden, men sen regnade det hela natten fram på förmiddagen dagen efter, så vi slängde in alla delar i väntan på att få torka det så fort vi fick tillfälle.  

Sandbankar

Något i militärsyfte från förr?

Resan gich vidare genom Skåneland. Vi besökte Höganäs, Arild, Mölle, Kullens fyr och loggade även några gömmor däremellan =)

1. Uffe tränger kaffe vid Kullens fyr, 2. Hyllningsrelief till Edvard Persson, 3. Mölle i panoramabild.

Mer kultur - DETTA är kultur ...

Japp, vi hamnade i Helsingborg (Kärnan)...

... och i Helsingör. Vi hade tur att från kajkanten både få se och lyssna på Kim Larsen när han uppträdde. Notagi OCH kultur =) På svensk sida uppträdde Sweet, Smokie och Slade, men de missade vi, fast det var lika roligt att få äta frukost på samma ställe som en av bandmedlemmarna i Slade dagen efter. Nice gentleman!

RESANS HUVUDMÅL! NIMIS

När vi parkerade bilen var det ca 1200 meter till Nimis. Först var det normal väg, sedan stig, sen stuuuup, stenar, rötter ... människor som var på väg uppåt igen satt och svettades och pustade och varnade "vänta ni bara, det blir värre". Jag har varit här tidigare så jag visste vad vi skulle förvänta oss. Det är som att föda barn - det är jobbigt och man säger "aldrig mer" ... men man glömmer, haha.

Detta var ändå ett "mandomsprov" på att jag är fysiskt återställd efter min operation!

NERÅT

SNART FRAMME

En del av Nimis

UPP IGEN

Inte så lättklättrat här inte =)

Äntligen så satt nicket där det skulle!!!

Detta blev inte alls en förlust resa, bara vinst. Skåne är vackert och bjuder på mycket kultur, vacker natur mm. En av dess geocachare har också väldigt rolig humor =)

Nu planeras nya äventyr ...