Precis när jag loggade in här för att skriva ringde min sambo och talade om att det varit jordbävning i Indien inatt och just i Indien befinner sig min bror med sambo och skådar fågel mm. Japp ... man har lärt sig under åren att tänka "så länge vi inte hör något är allt bra" Har skickat ett sms och väntar på svar....

Det är mycket geocachingtankar nu ... och jag har börjat känna en sorg omkring dem. "Asch, bara en PMS period" kanske ni tänker, men nä ... och jag vet att det inte alltid är nyttigt att läsa och syna allt, men jag är en analytiker och tar ibland åt mig, även för saker jag inte har med att göra. Låt oss kalla mig "känslig". Eftersom jag här i bloggen vill skriva av mig (mest om roliga saker förstås) så gör jag det. Nämner inga namn och inga platser!

Jag och min sambo har lagt ut några cacher senaste tiden, både traddar och myster - de flesta har blivit mycket trevligt recenserade och det ger ju energi att skapa mer, inte bara för att det är en rolig hobby att skapa och hitta på nya ideér utan också för att roa andra intresserade. Kan jag säga så här: "Att oavsett vad du använder din geocaching till - det kan vara motion, krypa i grottor, klättra i berg, få bort ungarna från datorn, komma till natursköna platser mm.mm, så är min personliga åsikt = KARMA. Karma kan enkelt förklaras på geocachingspråk: "ge och ta". Har du hittat 4000 cacher och inte lagt ut någon själv, har du förmodligen NOLL i karma. Kolla gärna din egen karma (det kan vara för skoj skull, bli inte hysterisk kring det).

Nåväl (kom till punkt nångång). Jag blev iallafall uppriktigt ledsen häromdagen när en man klagade på en av våra gömmor (som att den hade förstört hela hans dag) för att han inte hittade den! Andra som hittat den tidigare har skrattat, gett FP och tackat, nä, men inte denna man. Kan ge ett liknande exempel på en annan man som inte kunde hitta vår gömma. Ungefär stod det i loggen "Antingen har jag fått grova synfel eller så finns den INTE..." butter, var han, så vi gick dit och där hängde cachen så fint. Mannen klagade på koordinaterna ... och vi gick dit, stod lugnt en stund och gps:en gick ner till 2m. Mannen IGEN: "Då måste ni höja svårighetsgraden!!!" Inga mer komentarer om det, jag blir allvarligt ledsen ibland och ledsen för deras skull, för att de inte ser det roliga i hobbyn. Oftast är det faktiskt inte cachen eller CO:s fel att jag inte hittar det jag söker.

På olika forum blir det ofta diskussioner om vad som är rätt och fel, finns det ens regler eller handlar det om moral? Jovisst, våra cacher blir godkända eller icke godkända av reviewer på grund av vissa regler, men sen då? När väl cachen släppts är det väl ändå jag som CO som delvis har makten i min hand? Jag skulle vilja veta (och nu överdriver jag) om någon skriver i loggen "fan va din cache suger" ... har jag inte rätt att radera denna logg? Eller måste jag gå via Reviewern och fråga hen? Det skulle jag vilja ha svar på.

Eller ... jag nu som är så "känslig", ska jag ta åt mig, hur tolkar jag texten - är den ironisk ... han kanske menar nåt annat? Det här med skriven text är svårt. Man ser inget kroppspråk, hör inte tonfall, känner inte personens verkliga inre .... Hände ofta när mitt barn var mindre och hon fått något sms från en kompis .... "MAMMA, hon skriver med STORA bokstäver, hon SKRIKER ... ska inte va kompis med henne mer!!!" Men det är ju så vi vuxna också gör, tolkar ... inte alls konstigt att det blir tjaffs på Facebook, på olika forum, i privata sms etc. De allra allra flesta menar trots allt inget illa. Det inkluderar också mig givetvis.

Har faktiskt fler tankar ...

Det diskuterades på ett forum om det var ok att sätta dit en egen burk (och logga) om man inte hittar den man söker! "Alla" säger NEJ nej nej!!! Det är ju inte möööööjligt! Då ska jag berätta min historia =)

Jag och sambon hade åkt uppåt landet för att besöka hans far. Det är 45 mil hemifrån ungefär ... och där finns många trevliga och fina POWERTRAILS som vi varmt vill rekommendera. Vi gav oss ut på en av trailarna och sambons son fick passa på att övningsköra: broms - stopp - start - kör - broms - stopp ... ja ni fattar! Vi kom till en plats som var helt uppenbar: Trekorsning ... endast en skylt i sikte - ledtråd magnetisk - 1/1 ... ingen burk! Vi gjorde så här, att vi satte dit en medhavd burk, signerade loggen och skrev till CO och bad honom radera våra loggar IFALL det inte stämde som vi trodde. Vi fick senare svar och han tackade oss, för då behövde inga fler få DNF och så kunde han sätta dit en ny egen burk när han hade tid för det. Ja det var en solskenshistoria och för att göra som vi gjorde måste man ju vara ABSOLUT säker på sin sak, så tycker jag =)

Vi fixar och donar mycket på våra äventyr. Har ett snöre gått av sätter vi dit ett nytt, lägger i en ny provisorisk loggremsa om den gamla inte finns eller är totalt oskrivbar. Det är så jag själv vill bli bemött, men vi är olika .... men tänk på "karman" =) Förlåt, jag tänker inte så mycket på om loggarna är läsbara eller inte för eftervärlden (igår höll jag i en loggbok som var som ett stort hagelkorn) för jag litar på att mina medcachare har varit på plats när de skriver det i loggen på internet. Det är ju det egna samvetet.

Till sist ... FTF!!! Tjohoo ... Jag har också varit på FTF-jakt några gånger och känt adrenalinet flöda. När man är först och signerar ett tomt papper känns det faktiskt väldigt bra, som godis =) Men när man kommer fram till gömman och TROR att man är först, ända till man ser att någon annan hunnit före - det är ANTIKLIMAX! Det har jag nog varit med om fler gånger än ha varit allra först ... så jag har slutat FTF:a! Jag tycker inte om besvikelser! Nåja, det vore ju just om man som FTF:are i alla fall loggar på nätet inom en timme, fast helst föredrar man ju "direkt". 

Så nuförtiden, då vår cachingrunda vi just nu bygger expanderar, sitter vi hellre ... nä, inte under en korkek ... utan väntar med spänning på "VEM ska FTF:a idag". Det är faktiskt också väldigt spännande, för att sedan läsa alla trevliga och glada loggar, tusen tack alla ni som förgyllt loggarna .... och till er surgubbar som inte hittar gömmorna bara för att ni är upptagna med att leta fel... Börja med bangolf eller nåt!

TACK FÖR MIG (nä, jag skriker inte)

Just det, brorsan svarade på mitt SMS från Indien. De mår bra och har "många fotolägen" som han skrev .... hmm. Its all about the birds =)